påmind om plågsamt minne...

oj, vad ont det gjorde. jag har inte skrivit sen november å tänkte att jag skulle uppdatera lite, mest för att informera assall om hur min graviditet fortskrider;) men när jag knappade in sidan såg jag till min sorg mitt senaste inlägg. min vän skulle ju varit gravid ju. tanken var att två av de skulle vara det. men nåt galet hände å först den ena å sen den andra, inget barn! va? i dagsläget är det fortfarande one down and one to go. fast helt omvänt. nu vill jag ha tre barn under 2012. inte själv alltså. nej, det räcker med ett. på tal om det barnet så är det väldigt livligt å håller på å stångas i magen. barnmorskan trodde förra veckan att den redan har vänt sig. men barnmorskor har ju haft fel angående det där i min mage innan. så vi får se. jag vet inte om jag ska skriva detta för då blir det helt plötsligt så verkligt men sanningen är att jag mikroskopiskt lite har börjat känna av kliandet denna gången oxå. inte den galna, frustrerade och helt sjuka känslan som memphis så hyggligt gav mig vid förra graviditeten men en aning påmind har jag blivit. jag nämnde detta för barnmorskan förra veckan som tog det på allvar å bokade in en tid för blodprov redan dagen därpå. men då tyckte memphis att det var dags att visa vilket barn som minsann ska ha det sista ordet så då blev han helt plötsligt rejält förkyld å vägrade äta någonting vilket gjorde att han blev hemma från dagis vilket i sin tur resulterade i att jag stannade hemma från provtagningen. så imon är det dags igen för ett nytt försök till blodprov. det finns en liten liten risk att memphis kommer sätta käppar i hjulet på nytt då han har hängt med sin kompis chanelle som har vattenkoppor.. jag har läst på mycket noga angående vattenkoppor å lärt mig att inkubationstiden är 10-20 dagar vilket betyder att han tidigast kan få det på onsdag och senast nästa lördag då det är stor semmelfest i huset.. vi får väl se.

om vi bortser från en del foglossningar som gör att jag cyklar till dagis medan memphis springer skrattande bredvid (världens sötaste:) och ett tryck över bröstet som började infinna sig igår och det här med det lilla lilla kliandet så mår jag väldigt bra. jag har ju en massa tid till att vila på dagarna å det känns som en lyx från ovan. å det ska jag fullständigt njuta av.

score!

one down one to go!

tacksam men inte nöjd. så det så.

foglossningar...

Jag har ju lovat att jag ska uppdatera kring mitt mående som gravid å jag kan informera att illamåendet är som bortblåst men in genom dörren kom istället foglossningar. så här tidigt? tänker du, speciellt om du var en av dem som länge fick höra mitt klagande över dessa fogar när Memphis kom.. Men ja, alldeles riktigt. så här tidigt. Men jag kan fortfarande gå långa promenader (som igår med Malin ut till Bulltofta:) och jag bär bara det där fula bältet när jag inte vill vara särskilt snygg... Man måste ju numera välja sina tillfällen då alltså:) Åsså var det det där bältet. Jag vet att jag inte är speciellt rund av mig men det där bältet får mig att känna mig som att jag väger 90 kg och att allt har satt sig mellan rumpan å midjan. Så fort man spänner åt det så blir det valkar både uppe å nere. Å det är ju inte så kul. Även i stunder då man nödvändigtvis inte behöver känna sig snygg... Men ändå... perspektiv. Ett par röda sneakers har väl ingen dött av att gå i. För vem klär man sig egentligen? Om jag ska klä mig för att vara snygg så är det i första hand för att jag vill känna mig snygg och inte för att behaga vissa andra. Å om nu mina röda sneakers gör att jag mår bättre så är det väl de jag ska traska i å inte några högklackade stövlar. Ja, lite irritation i rösten är på sin plats. Helt sant.

Nu ska jag i allafall ta cykeln in till stan för att gå till Govindas resaturang (ja, hare krischnas...) för att äta lunch med min gamla kursare Camilla. För cykla det kan man göra oavsett foglossningar. i allafall än så länge:)

ultraljud

idag var det dags för det vanliga ultraljudet i vecka 19. jag vaknade vid 8.23 å märkte att måns hade åkt till jobbet å att memphis fortfarande sov. efter någon minut började jag dumt nog oroa mig över att memphis fortfarande sov. istället för att bara vara väldigt glad över att jag fick sova till halv nio... jag började fantisera om att han nog hade hostat rejält på morgonkvisten å tänk så hade han inte fått luft å dött... vid det här laget varken ville eller vågade jag att gå in å kolla efter om han låg där med rosiga kinder eller om min värsta mardröm var sann... min oro växte å jag började få ont i magen av alla känslor. mina tankar rörde sig kring att jag idag skulle på ultraljud för vårt andra barn och skulle få se det leva medan vårt första hade gått bort samma dag. bisarrt. vad skulle man göra? det var så verkligt. å det är ju det som är det värsta med oro. den blir så verklig. som om det verkligen var så. men till slut hörde jag något som lät som en morgonsång från memphis rum. aldrig förr har jag legat å väntat på att få höra ljud från hans rum som vittnar om att han är vaken!

vid klockan 14 var det dags. "nu blir det kallt på magen", sa hon som skulle ombesörja ultraljudet å smetade på gelén. jag har känt bäbisen sparka å rulla runt i magen i ungefär två veckor nu så jag visste att det var något som levde där inne. men jag visste inte om allt skulle vara helt på sin plats. "här är hjärnan, å här är hjärtat som slår..." sa kvinnan. tårarna kom. världens bästa bio.å allt såg bra ut. jag berättade att vi inte ville veta vad det är för sort. hon svarade att bäbisen låg med navelsträngen mellan benen så den ville nog oxå att det skulle bli en överraskning den 8 april. men gärna några dagar tidigare för allas skull.. memphis fyller ju 3 år den 12:e...

det finns bara en sak som skulle gjort dagen bättre. om ett hjärta till kunde slå likadant. men inte i mig. glädjen å smärtan kivas på heltid.

produktiv dag på olika sätt

om illamående någonstans kan betraktas som en varelse som kan uträtta saker så må jag säga att han eller hon sannerligen har haft en produktiv dag i min kropp. men resten av allt som är jag har haft en mindre produktiv sådan. hemtentan är den som tagit mest stryk. det blev en siesta mellan 11-13 för att komma bort från känslan. å nu är den här igen. eller kanske fortfarande. så nu försöker jag döva det med stuvade makaroner å stekt falukorv.

Planer på att bli gravid?

se då till att bli kvitt eventuella örongångseksem innan dess. Jag håller på att bli tokig av att det kliar i öronen samtidigt som jag vet att örondropparna inte är att rekommendera om man är hus till en liten nöt.

så passa på att överanvänd örondroppar!

igår åt jag griskind

jag är grymt stolt. min älskade bonusbror lars tog med mig, måns å sandra å marcus till restaurangen Bastard i Malmö. Anledningen var en betalning för att vi ordnade en kick-off på lars jobb för ett år sedan...

det var en fantastisk kväll med massa god mat det bästa i världen: människor man bara vill ha nära dygnet runt, året om.

servitören var dessutom urgullig vilket jag påpekade senare under kvällen. "du är så härlig" sa jag till honom. han blev helt plötsligt tystare å lite halvt obekväm. men visst ska man väl säga sånt när man tycker det? det är ju iallafall något positivt.

hetsen att berätta om miraklet

förra söndagen träffade jag en tjej i kyrkan.
-är du gravid? sa hon.
-ehh, ja.. vem sa det? frågade jag.
-ehh, det minns jag faktiskt inte, sa hon.
Troligt!

Så nu börjar hetsen över att berätta det för vänner som jag vill ska veta det från oss och inte från någon annan. Men det är ok. Det är ju ändå något kul att berätta:)

så om du är en av dem som jag inte har hunnit berätta det för; sorry. Inget illa menat. Jag försöker så gott det går att hinna berätta...

det nya miraklet - oro, glädje å tårar

häromveckan vaknade jag mitt i natten å hade jätteont i magen. jag blev rädd men försökte att tänka att jag faktiskt inte hade ätit riktigt bra kvällen innan.. eller dagen innan rättare sagt. middagen bestod av en paket nudlar å kvällsmaten av fil å flingor. måns var i holland så någon större matlagning kändes inte lockande. men mitt i natten kändes det väldigt lockande att ta hand om mig själv liiite bättre.

jag har haft svårt att släppa känslan och oron kring vad det skulle kunna vara. i fredags gick jag å träffade min nya barnmorska, för övrigt någon som jag förstod vad hon sa, och som var urgullig mot mig. jag berättade om min oro och sa att den nog härstammade från att några olika vänner till oss på sistone har fått missfall. men också utifrån att jag varje dag blir påmind om vad jag skulle mista. att se memphis springa omkring och klara sig själv, med ett ordförråd som visserligen enbart innefattar mamma, pappa och bajs, är nästan tortyr när man tänker att det är något sådant jag kan mista.

min barnmorska, som också heter Caroline (fast lite tråkigare då hon "enbart" har ett C i sitt namn) skrev en remiss och skickade mig till gynakut. I fredags tillbringade jag några timmar där men blev snabbt idiotförklarad och skickades hem med förklaringen "vi har ju jour här så det kommer ta massvis med timmar..." men jag fick i allafall en tid för ett vaginalt ultraljud. så imorse åkte vi dit och mina tårar började rulla i samma minut som jag satte mig på stolen bredvid läkaren. en kvinnlig, kall läkare som man undrar varför hon blev läkare... var det pengarna? det berodde iallafall inte på att hon hade något större behov av att sprida sin sympati över folk... eller så var jag helt enkelt bara inte en av dem...

Men sen såg jag... Ett hjärta (eller nej, det såg jag inte men hon visade mig å sa att det var hjärtat) men jag såg att det var något. Något som dessutom rörde sig. Hon förklarade att den sparkade. En sådan gudomlig lättnad. Tårarna slutade inte rulla men nu rann de av lättnad och glädje.

Det finns ett litet mirakel i mig. Å det ska bli så spännande att få träffa det en dag.



Min vän Assall var en stor påtryckare till att jag skulle starta en blogg för det nya miraklet. Tack för det! Jag gjorde just det : det nya miraklet. Men sen stod jag där, med tre bloggar... Min egna som jag inte har tagit hand om på ett år, Memphis som även den var längesen den fick en ny bild eller en ny text. Så efter en stunds fundering bestämde jag mig för att sammanföra min egna med det nya miraklets.. När det tittar ut i april kan det få en egen blogg.. Men tills dess är han eller hon en del av min blogg...en här sidan är för dig Assall (Tack för att du visar din glädje å kärlek precis så som du gör. Jag älskar det å jag älskar dig!)

Det var nog allt för idag. Jag mår förresten fortfarande illa men det påminner mig iallafall om att det finns nåt där inne:)

magsjuk

igår kväll var lars å emma här på middag å efter att ha tryckt i mig en stor semla känner jag att nåt inte är som det brukar. jag fick min iphone igår vilket gjorde att jag tänkte att det var på grund av att jag hade kollat för mycket på den där lilla manicken när allt rörde sig.. så jag gick å la mig. men fick gå upp ganska snart:(

det finns inte nåt som är kul med att vara sjuk. mer än en sak. å det är att få dela den här hemska upplevelsen med nån som älskar en. måns tänkte gå till jobbet för att sen komma hem om jag inte klarade det. jag behövde inte säga mycket mer än att jag inte klarar det. då stannade han hemma å tog hand om vår prins. på något sätt är det lättare att fulgråta, hur nu det kan vara positivt att visa upp det ansiktet för någon, när han står bredvid. för han älskar. å jag älskar.

det är så fint så att jag kan gå sönder. mitt i en vardaglig magsjuka.

love!

långtråkigt?

tänk att det kan vara så skönt att inte ha nåt att göra. för det innebär
att jag inte ligger efter med några jätteviktiga saker
att jag har varit produktiv
att jag kan se grejer ligga på köksgolvet utan att bli stressad
att jag har rätt att stanna upp å njuta

eller kan det oxå innebära
att jag är lite lat som inte orkar ta tag i det som bara är lite viktigt
att jag inte tänker efter tillräckligt länge på vad som behövs göras
att jag egentligen har så mycket att göra så att det blir kortslutning

i vilket fall som helst är det skönare att tänka att man är värd en stund på soffan. så nu tänker jag gå å lägga mig där å lyssna på ljudet av trafiken, eller avsaknaden av den:-)

nästan på pricken åtta månader sen..

...jag undrade om man nånsin skulle få tid över till annat än att sova, äta å amma typ.

nu behöver jag inte undra längre. tid finns det massor av. man måste bara lära sig att göra saker lite snabbare eller oxå får man välja att prioritera bort. jag gör hellre det första men blir även bättre på det andra.

idag har jag hunnit med massor. låt mig ta dig med på en fredag i det liljenlovska palatset:-)

jag vaknade kvart i sju av att måns sa "klockan är kvart i sju, han sov tills nu..". så då fick memphis välling men istället för att fortsätta sova sovmorgon som vi brukar till klockan nio så var det dags att gå upp. dags att köra emma som sov över här till jobbet. i snön. när jag släppt av henne tog jag turen förbi gustav adolfs torg å hämtade upp emmas kollega peter som även har blivit min vän å körde honom till jobbet. (man ska blessa andra när man blir blessad att låna en kär liten bil). efter det åkte vi hem å tog ut alla kläder som antingen ska hem till värnamo för att fira jul eller som ska till israel å fira nyår. det var ungefär hela min garderob. för tillfället ligger allt på byrån... förhoppningsvis går de ner i några väskor. ja, plural! sen passade jag på att städa hela huset medan lillkillen sov. å då hann jag prata både med hanna, camilla å carolina å måns. multitasking woman! under tiden sprang jag upp å ner i källaren för att tvätta 4 maskiner tvätt å klockan halv tre kom måns bröder å lämnade jens packning. strax därefter kom johanna å lämnade en annan packning, en betydligt varmare å sötare å gulligare väska: livia! vi bakade pepparkakor å satte oss i soffan å fixade en mini-picknick. sen kom ninna å karin förbi å lämnade massa goda knäckebrödsgrejer. sen var det dags för ännu mer besök så då kom charlotta å gjorde mig sällskap för kvällen. precis innan jag stack å hämtade pizzorna kom hanna förbi på ett kort besök. jag, charlotta å livia åt pizza å sen var det dags för barnen å hoppa i säng å då hade jens kommit hem igen så då degade vi allihopa framför "flickan som lekte med elden". wow vad spännande. sen var det dags att sova å utvärdera dagen.

jag ä grymt nöjd med dagen. utan att egentligen ha gjort något. men samtidigt hunnit med allt känns det som. på åtta månader har jag fått perspektiv. väldigt positivt sådant!

det här kanske var grymt ointressant att läsa men jag tänkte att det kan vara kul för mig iaf att gå tillbaka å se vad jag gjorde om dagarna som mammaledig. å idag är en sån dag jag gärna sparar på. å samlar på.

imorgon är en ny dag. eller som christer björkman skulle ha sagt.. imorgon är en annan dag.

puss där ute!

ibland väntar man bara för länge...

ni vet när man funderar på vem man ska ringa när man har en kvart över.. nej, inte den för då måste vi prata i en timma eftersom vi inte hörts på över tre månader... istället för att ringa å säga att jag hade en kvart över...

eller som att uppdatera bloggen.. nej, nu är det över ett halvår sen så nu måste jag skriva så himla mycket... istället för att bara skriva några korta rader om livet just nu..

så det gör jag nu!

livet består mycket av memphis. men vilken kille alltså. okej att jag är jättefärgad men han är en sån enkel krabat alltså. tack gode gud för en sån pojk! han sover hela nätterna utan mat nu.. (fjärde natten nu:-) jag älskar att se honom växa upp. han gör livet lite mer värt att leva.

jag önskar fortfarande att stockholm låg lite närmare skåne. det är egentligen bara andra ord att beskriva saknaden av anneliskan. det gör ont att inte finnas där just nu. hon har en stor å cool plats i hjärtat mitt.

kyrkan är oxå en cool å central del av vårt liv. det är lovely att få ha en gud som vill förse oss med så mycket. jag vill leva ett stort liv å det tror jag man behöver gud för att göra.

vänner. vad skulle vi göra utan dem? men ibland blir vi sårade å irriterade. så är det. deal with it. jag pratar till mig själv alltså:-) min måns är bättre på att deala än vad jag är. men jag vet att jag måste bli bättre på det. för min egen skull. det är väl alltid en start. att inse. eller?

ser ni, ett par korta rader blev ju riktigt många.

vi hörs om ett par timmar, dagar eller månader.. vem vet?
min slogan är som alltid: no pressure!

kärlek!

gråt. gråt. gråt.

idag var det gråt igen. inte på grund av sömn. inte på grund av stress eller press. inte först å främst på grund av det iallafall...

det är foglossningarna som har kommit tillbaka. å det på riktigt.

man ska undvika rörelser som gör ont. nähä!
man ska undvika trappor. lätt när man bor på tredje våningen utan hiss.
man ska undvika att sitta i mjuka å djupa soffor. kul nu när man typ bor i soffan för att amma.
man ska undvika att bära över fem kilo. inte lätt när ens ögonsten väger nästan fem kg, bara han.

inte är jag bitter inte.

men visst är han värd det.

åsså var det det här med tid...

jag förstår inte hur man någonsin ska hinna med något mer än att sova, äta å amma.

en helt ny förståelse för hur mycket tid en liten varelse kräver växer fram.

det var värt det!

alla säger ju just det. att det är värt det. förlossningen.
det fanns många stunder jag verkligen tvivlade på just detta. trots flera försök till att övertala personalen att "stjälpa upp mig å ta ut ungen med kejsarsnitt" gjordes inga sådana ingrepp. "vi gör inte så här" fick jag till svar. ingen medkänsla, tänkte jag. så det var bara att fortsätta andas. och plågas.

i stundens hetta lovar jag att jag verkligen inte ville vara med. detta försökte jag också lite snällt, nja kanske inte så snällt men ändå, uttrycka till barnmorskan. inte heller här fick jag gehör.

ryggmärgsbedövningen kom som en gåva från Gud själv. tack! då kunde jag gå med på att leva lite till. då kunde jag gå med på att trycka ut det här barnet. men inga fler! å nej. kanske ett adoptivbarn i framtiden..

i skrivande stund är jag dock glad att de inte lyssnade. att de lät mig få uppleva mitt livs största händelse. min älskade memphis har kommit för att stanna.

idag är dagen då han var beräknad att komma till oss. jag är så glad att få hålla honom i min famn idag istället för att ligga på Ystad Sjukhus å gå igenom smärtan.

å jag kan redan säga att jag ser fram emot memphis syskons förlossning. fast det lär dröja ett tag.

mitt älskade blåbär

åsså var vi tre

vilken underbar känsla!
tack älskade memphis för hjälpen.tänk att du redan är här.
jag älskar dig.

mams

mannen min

tack för att du går genom livet med mig.
för att du inte viker av när det känns som att själva livet gör just det.
för att du försöker känna med mig även om det är helt omöjligt att göra just det.
för att du älskar mig på ditt sätt.
för att du inte blir arg när jag spiller ut glaset med dricka.
för att du är mannen för mig.

jag älskar dig å jag älskar det livet som vi har valt att skapa.
du ger mig energi.

en ny insikt

tänk att det kan klia bakom å under tånaglarna!

det du.