nu kan du komma ut..

nu är korten tagna i allafall... vi skulle ju hinna med att fota magen innan du kom å nu är det gjort. efter många kort sjönk humöret hos lilla q å mannen fick mest bara svälja att "han inte kunde se vad som gör en fin bild".

imorgon ska vi till förlossningen för att ta gallprover.. igår blev nästan JAG idiotförklarad eftersom ingen hade tagit gallprover på mig.. men ä inte det deras ansvar å arbete? jag ska väl mest bara bära på vårt kärleksbarn? ja, just det.. det där att BARA bära på... det ä inte så kul. eller egentligen är det nog inte bärandet i sig som är jobbigt utan det faktum att lille memphis har bestämt sig för att ge sig på levern å gallan typ... vilket gör att det kliar. å inte så lite heller. när jag var liten hade min kompis en snuttefilt på nätterna å idag har jag bytt ut allt vad snuttefiltar heter till blöta handdukar. funkar sådär när det gäller att stilla klådan men det blir inte värre iallafall.. å ibland får man vara glad så länge det ä så..

jag hade gärna sett morgondagen så här:
vi tar prover vilka visar att klådan beror på gallan å levern. detta gör i sin tur att jag blir igångsatt på tisdag. oj, helt plötsligt blir det väldigt onödigt med en intensivkurs i profylaxandning om en vecka...

jag ringer gärna å avbokar den där profylaxen i så fall... bara memphis ä här hos mig.

puss å godnatt. vilket påhitt egentligen; det där med god natt. det finns inte så många sådana i min tillvaro just nu. nätter finns men särskilt goda är de inte. jag vill allra helst att det bara ska bli morgon igen så att jag får gå upp å bege mig till kvinnan som ska se till att memphis får träffa mig som brunett å inte så svart som jag är idag.

natt!

så dubbelt på nåt sätt!

tänk efter... det som är det allra bästa i livet kan oxå vara det allra mest läskiga. som att äta saltlakrits men alldeles för mycket. eller som att klia sig. det kanske kan framstå som något enbart störigt men ack va skönt det är att klia på ett myggbett. det enda som är störigt är när man råkar klia så mycket att myggbettet blir ett hål där något rött läskigt kommer ut.. men tänk då om man slapp myggbettet å bara kunde klia för den sköna känslans skull? det hade väl varit ganska nice ändå, eller? för en vecka sen hade jag kanske sagt ja på den frågan men nu vet jag så mycket mer. nu är jag så mycket klokare. nu är jag så mycket mer livserfaren. tyvärr. jag älskar min lille memphis nåt oerhört fast jag aldrig har träffat honom på tu man hand men ärligt talat alltså... jag blir faktiskt lite irriterad. det är på grund av honom jag kliar så jag gråter. åsså blir mannen min orolig å nästan irriterad å säger att vi får åka in till sjukhuset om jag ska vara sån... det ä inte alltid lätt här i livet alltså..

imorgon blir det ett samtal till min kära babymorska för att tala om att hon ska ge mig några piller å det snabbt som katten. så det så. jag äter hellre för mycket saltlakrits å mår dåligt än att gråta av klådan. lakritsen kan jag nästan kontrollera. det kan man inte säga om kliandet.

det var ju inte så svårt...

tänk att det inte var svårare att vända sig! tack älskade m att du fattade hur du skulle göra.

nu tar vi oss igenom den här sista tiden tillsammans så vi kan ta en fika om nån månad eller två...

puss på dig!

vänd dig!

ska det va så svårt att vända sig?

varje dag vänder vi ju oss tusentals gånger...när vi sover vänder vi oss för att lägga oss på andra sidan, på stan vänder vi oss om för att se den där vackra människan, när vi står i kassan på coop vänder vi oss skamset om å kollar på de som står bakom (åtminstone de gånger vi inte har tillräckligt med pengar på kontot...) å när vi cyklar vänder vi oss om vid övergångsställen....

massor av gånger vänder vi oss om, varje dag. men lilla pyret har bestämt sig för nåt annat. han ska minsann visa vem det är som bestämmer här i livet. att vända kappan efter vinden är inte hans melodi. han gör som han vill. å det får han väl... så länge han ä glad å frisk får han faktiskt gärna sova å chilla utan att vända sig.

men om mamma fick bestämma: gå nu å vänd dig, älskling!