score!

one down one to go!

tacksam men inte nöjd. så det så.

foglossningar...

Jag har ju lovat att jag ska uppdatera kring mitt mående som gravid å jag kan informera att illamåendet är som bortblåst men in genom dörren kom istället foglossningar. så här tidigt? tänker du, speciellt om du var en av dem som länge fick höra mitt klagande över dessa fogar när Memphis kom.. Men ja, alldeles riktigt. så här tidigt. Men jag kan fortfarande gå långa promenader (som igår med Malin ut till Bulltofta:) och jag bär bara det där fula bältet när jag inte vill vara särskilt snygg... Man måste ju numera välja sina tillfällen då alltså:) Åsså var det det där bältet. Jag vet att jag inte är speciellt rund av mig men det där bältet får mig att känna mig som att jag väger 90 kg och att allt har satt sig mellan rumpan å midjan. Så fort man spänner åt det så blir det valkar både uppe å nere. Å det är ju inte så kul. Även i stunder då man nödvändigtvis inte behöver känna sig snygg... Men ändå... perspektiv. Ett par röda sneakers har väl ingen dött av att gå i. För vem klär man sig egentligen? Om jag ska klä mig för att vara snygg så är det i första hand för att jag vill känna mig snygg och inte för att behaga vissa andra. Å om nu mina röda sneakers gör att jag mår bättre så är det väl de jag ska traska i å inte några högklackade stövlar. Ja, lite irritation i rösten är på sin plats. Helt sant.

Nu ska jag i allafall ta cykeln in till stan för att gå till Govindas resaturang (ja, hare krischnas...) för att äta lunch med min gamla kursare Camilla. För cykla det kan man göra oavsett foglossningar. i allafall än så länge:)

ultraljud

idag var det dags för det vanliga ultraljudet i vecka 19. jag vaknade vid 8.23 å märkte att måns hade åkt till jobbet å att memphis fortfarande sov. efter någon minut började jag dumt nog oroa mig över att memphis fortfarande sov. istället för att bara vara väldigt glad över att jag fick sova till halv nio... jag började fantisera om att han nog hade hostat rejält på morgonkvisten å tänk så hade han inte fått luft å dött... vid det här laget varken ville eller vågade jag att gå in å kolla efter om han låg där med rosiga kinder eller om min värsta mardröm var sann... min oro växte å jag började få ont i magen av alla känslor. mina tankar rörde sig kring att jag idag skulle på ultraljud för vårt andra barn och skulle få se det leva medan vårt första hade gått bort samma dag. bisarrt. vad skulle man göra? det var så verkligt. å det är ju det som är det värsta med oro. den blir så verklig. som om det verkligen var så. men till slut hörde jag något som lät som en morgonsång från memphis rum. aldrig förr har jag legat å väntat på att få höra ljud från hans rum som vittnar om att han är vaken!

vid klockan 14 var det dags. "nu blir det kallt på magen", sa hon som skulle ombesörja ultraljudet å smetade på gelén. jag har känt bäbisen sparka å rulla runt i magen i ungefär två veckor nu så jag visste att det var något som levde där inne. men jag visste inte om allt skulle vara helt på sin plats. "här är hjärnan, å här är hjärtat som slår..." sa kvinnan. tårarna kom. världens bästa bio.å allt såg bra ut. jag berättade att vi inte ville veta vad det är för sort. hon svarade att bäbisen låg med navelsträngen mellan benen så den ville nog oxå att det skulle bli en överraskning den 8 april. men gärna några dagar tidigare för allas skull.. memphis fyller ju 3 år den 12:e...

det finns bara en sak som skulle gjort dagen bättre. om ett hjärta till kunde slå likadant. men inte i mig. glädjen å smärtan kivas på heltid.

produktiv dag på olika sätt

om illamående någonstans kan betraktas som en varelse som kan uträtta saker så må jag säga att han eller hon sannerligen har haft en produktiv dag i min kropp. men resten av allt som är jag har haft en mindre produktiv sådan. hemtentan är den som tagit mest stryk. det blev en siesta mellan 11-13 för att komma bort från känslan. å nu är den här igen. eller kanske fortfarande. så nu försöker jag döva det med stuvade makaroner å stekt falukorv.

Planer på att bli gravid?

se då till att bli kvitt eventuella örongångseksem innan dess. Jag håller på att bli tokig av att det kliar i öronen samtidigt som jag vet att örondropparna inte är att rekommendera om man är hus till en liten nöt.

så passa på att överanvänd örondroppar!

igår åt jag griskind

jag är grymt stolt. min älskade bonusbror lars tog med mig, måns å sandra å marcus till restaurangen Bastard i Malmö. Anledningen var en betalning för att vi ordnade en kick-off på lars jobb för ett år sedan...

det var en fantastisk kväll med massa god mat det bästa i världen: människor man bara vill ha nära dygnet runt, året om.

servitören var dessutom urgullig vilket jag påpekade senare under kvällen. "du är så härlig" sa jag till honom. han blev helt plötsligt tystare å lite halvt obekväm. men visst ska man väl säga sånt när man tycker det? det är ju iallafall något positivt.

hetsen att berätta om miraklet

förra söndagen träffade jag en tjej i kyrkan.
-är du gravid? sa hon.
-ehh, ja.. vem sa det? frågade jag.
-ehh, det minns jag faktiskt inte, sa hon.
Troligt!

Så nu börjar hetsen över att berätta det för vänner som jag vill ska veta det från oss och inte från någon annan. Men det är ok. Det är ju ändå något kul att berätta:)

så om du är en av dem som jag inte har hunnit berätta det för; sorry. Inget illa menat. Jag försöker så gott det går att hinna berätta...

det nya miraklet - oro, glädje å tårar

häromveckan vaknade jag mitt i natten å hade jätteont i magen. jag blev rädd men försökte att tänka att jag faktiskt inte hade ätit riktigt bra kvällen innan.. eller dagen innan rättare sagt. middagen bestod av en paket nudlar å kvällsmaten av fil å flingor. måns var i holland så någon större matlagning kändes inte lockande. men mitt i natten kändes det väldigt lockande att ta hand om mig själv liiite bättre.

jag har haft svårt att släppa känslan och oron kring vad det skulle kunna vara. i fredags gick jag å träffade min nya barnmorska, för övrigt någon som jag förstod vad hon sa, och som var urgullig mot mig. jag berättade om min oro och sa att den nog härstammade från att några olika vänner till oss på sistone har fått missfall. men också utifrån att jag varje dag blir påmind om vad jag skulle mista. att se memphis springa omkring och klara sig själv, med ett ordförråd som visserligen enbart innefattar mamma, pappa och bajs, är nästan tortyr när man tänker att det är något sådant jag kan mista.

min barnmorska, som också heter Caroline (fast lite tråkigare då hon "enbart" har ett C i sitt namn) skrev en remiss och skickade mig till gynakut. I fredags tillbringade jag några timmar där men blev snabbt idiotförklarad och skickades hem med förklaringen "vi har ju jour här så det kommer ta massvis med timmar..." men jag fick i allafall en tid för ett vaginalt ultraljud. så imorse åkte vi dit och mina tårar började rulla i samma minut som jag satte mig på stolen bredvid läkaren. en kvinnlig, kall läkare som man undrar varför hon blev läkare... var det pengarna? det berodde iallafall inte på att hon hade något större behov av att sprida sin sympati över folk... eller så var jag helt enkelt bara inte en av dem...

Men sen såg jag... Ett hjärta (eller nej, det såg jag inte men hon visade mig å sa att det var hjärtat) men jag såg att det var något. Något som dessutom rörde sig. Hon förklarade att den sparkade. En sådan gudomlig lättnad. Tårarna slutade inte rulla men nu rann de av lättnad och glädje.

Det finns ett litet mirakel i mig. Å det ska bli så spännande att få träffa det en dag.



Min vän Assall var en stor påtryckare till att jag skulle starta en blogg för det nya miraklet. Tack för det! Jag gjorde just det : det nya miraklet. Men sen stod jag där, med tre bloggar... Min egna som jag inte har tagit hand om på ett år, Memphis som även den var längesen den fick en ny bild eller en ny text. Så efter en stunds fundering bestämde jag mig för att sammanföra min egna med det nya miraklets.. När det tittar ut i april kan det få en egen blogg.. Men tills dess är han eller hon en del av min blogg...en här sidan är för dig Assall (Tack för att du visar din glädje å kärlek precis så som du gör. Jag älskar det å jag älskar dig!)

Det var nog allt för idag. Jag mår förresten fortfarande illa men det påminner mig iallafall om att det finns nåt där inne:)