påmind om plågsamt minne...

oj, vad ont det gjorde. jag har inte skrivit sen november å tänkte att jag skulle uppdatera lite, mest för att informera assall om hur min graviditet fortskrider;) men när jag knappade in sidan såg jag till min sorg mitt senaste inlägg. min vän skulle ju varit gravid ju. tanken var att två av de skulle vara det. men nåt galet hände å först den ena å sen den andra, inget barn! va? i dagsläget är det fortfarande one down and one to go. fast helt omvänt. nu vill jag ha tre barn under 2012. inte själv alltså. nej, det räcker med ett. på tal om det barnet så är det väldigt livligt å håller på å stångas i magen. barnmorskan trodde förra veckan att den redan har vänt sig. men barnmorskor har ju haft fel angående det där i min mage innan. så vi får se. jag vet inte om jag ska skriva detta för då blir det helt plötsligt så verkligt men sanningen är att jag mikroskopiskt lite har börjat känna av kliandet denna gången oxå. inte den galna, frustrerade och helt sjuka känslan som memphis så hyggligt gav mig vid förra graviditeten men en aning påmind har jag blivit. jag nämnde detta för barnmorskan förra veckan som tog det på allvar å bokade in en tid för blodprov redan dagen därpå. men då tyckte memphis att det var dags att visa vilket barn som minsann ska ha det sista ordet så då blev han helt plötsligt rejält förkyld å vägrade äta någonting vilket gjorde att han blev hemma från dagis vilket i sin tur resulterade i att jag stannade hemma från provtagningen. så imon är det dags igen för ett nytt försök till blodprov. det finns en liten liten risk att memphis kommer sätta käppar i hjulet på nytt då han har hängt med sin kompis chanelle som har vattenkoppor.. jag har läst på mycket noga angående vattenkoppor å lärt mig att inkubationstiden är 10-20 dagar vilket betyder att han tidigast kan få det på onsdag och senast nästa lördag då det är stor semmelfest i huset.. vi får väl se.

om vi bortser från en del foglossningar som gör att jag cyklar till dagis medan memphis springer skrattande bredvid (världens sötaste:) och ett tryck över bröstet som började infinna sig igår och det här med det lilla lilla kliandet så mår jag väldigt bra. jag har ju en massa tid till att vila på dagarna å det känns som en lyx från ovan. å det ska jag fullständigt njuta av.

score!

one down one to go!

tacksam men inte nöjd. så det så.

foglossningar...

Jag har ju lovat att jag ska uppdatera kring mitt mående som gravid å jag kan informera att illamåendet är som bortblåst men in genom dörren kom istället foglossningar. så här tidigt? tänker du, speciellt om du var en av dem som länge fick höra mitt klagande över dessa fogar när Memphis kom.. Men ja, alldeles riktigt. så här tidigt. Men jag kan fortfarande gå långa promenader (som igår med Malin ut till Bulltofta:) och jag bär bara det där fula bältet när jag inte vill vara särskilt snygg... Man måste ju numera välja sina tillfällen då alltså:) Åsså var det det där bältet. Jag vet att jag inte är speciellt rund av mig men det där bältet får mig att känna mig som att jag väger 90 kg och att allt har satt sig mellan rumpan å midjan. Så fort man spänner åt det så blir det valkar både uppe å nere. Å det är ju inte så kul. Även i stunder då man nödvändigtvis inte behöver känna sig snygg... Men ändå... perspektiv. Ett par röda sneakers har väl ingen dött av att gå i. För vem klär man sig egentligen? Om jag ska klä mig för att vara snygg så är det i första hand för att jag vill känna mig snygg och inte för att behaga vissa andra. Å om nu mina röda sneakers gör att jag mår bättre så är det väl de jag ska traska i å inte några högklackade stövlar. Ja, lite irritation i rösten är på sin plats. Helt sant.

Nu ska jag i allafall ta cykeln in till stan för att gå till Govindas resaturang (ja, hare krischnas...) för att äta lunch med min gamla kursare Camilla. För cykla det kan man göra oavsett foglossningar. i allafall än så länge:)

ultraljud

idag var det dags för det vanliga ultraljudet i vecka 19. jag vaknade vid 8.23 å märkte att måns hade åkt till jobbet å att memphis fortfarande sov. efter någon minut började jag dumt nog oroa mig över att memphis fortfarande sov. istället för att bara vara väldigt glad över att jag fick sova till halv nio... jag började fantisera om att han nog hade hostat rejält på morgonkvisten å tänk så hade han inte fått luft å dött... vid det här laget varken ville eller vågade jag att gå in å kolla efter om han låg där med rosiga kinder eller om min värsta mardröm var sann... min oro växte å jag började få ont i magen av alla känslor. mina tankar rörde sig kring att jag idag skulle på ultraljud för vårt andra barn och skulle få se det leva medan vårt första hade gått bort samma dag. bisarrt. vad skulle man göra? det var så verkligt. å det är ju det som är det värsta med oro. den blir så verklig. som om det verkligen var så. men till slut hörde jag något som lät som en morgonsång från memphis rum. aldrig förr har jag legat å väntat på att få höra ljud från hans rum som vittnar om att han är vaken!

vid klockan 14 var det dags. "nu blir det kallt på magen", sa hon som skulle ombesörja ultraljudet å smetade på gelén. jag har känt bäbisen sparka å rulla runt i magen i ungefär två veckor nu så jag visste att det var något som levde där inne. men jag visste inte om allt skulle vara helt på sin plats. "här är hjärnan, å här är hjärtat som slår..." sa kvinnan. tårarna kom. världens bästa bio.å allt såg bra ut. jag berättade att vi inte ville veta vad det är för sort. hon svarade att bäbisen låg med navelsträngen mellan benen så den ville nog oxå att det skulle bli en överraskning den 8 april. men gärna några dagar tidigare för allas skull.. memphis fyller ju 3 år den 12:e...

det finns bara en sak som skulle gjort dagen bättre. om ett hjärta till kunde slå likadant. men inte i mig. glädjen å smärtan kivas på heltid.

produktiv dag på olika sätt

om illamående någonstans kan betraktas som en varelse som kan uträtta saker så må jag säga att han eller hon sannerligen har haft en produktiv dag i min kropp. men resten av allt som är jag har haft en mindre produktiv sådan. hemtentan är den som tagit mest stryk. det blev en siesta mellan 11-13 för att komma bort från känslan. å nu är den här igen. eller kanske fortfarande. så nu försöker jag döva det med stuvade makaroner å stekt falukorv.

Planer på att bli gravid?

se då till att bli kvitt eventuella örongångseksem innan dess. Jag håller på att bli tokig av att det kliar i öronen samtidigt som jag vet att örondropparna inte är att rekommendera om man är hus till en liten nöt.

så passa på att överanvänd örondroppar!

igår åt jag griskind

jag är grymt stolt. min älskade bonusbror lars tog med mig, måns å sandra å marcus till restaurangen Bastard i Malmö. Anledningen var en betalning för att vi ordnade en kick-off på lars jobb för ett år sedan...

det var en fantastisk kväll med massa god mat det bästa i världen: människor man bara vill ha nära dygnet runt, året om.

servitören var dessutom urgullig vilket jag påpekade senare under kvällen. "du är så härlig" sa jag till honom. han blev helt plötsligt tystare å lite halvt obekväm. men visst ska man väl säga sånt när man tycker det? det är ju iallafall något positivt.