gråt. gråt. gråt.

idag var det gråt igen. inte på grund av sömn. inte på grund av stress eller press. inte först å främst på grund av det iallafall...

det är foglossningarna som har kommit tillbaka. å det på riktigt.

man ska undvika rörelser som gör ont. nähä!
man ska undvika trappor. lätt när man bor på tredje våningen utan hiss.
man ska undvika att sitta i mjuka å djupa soffor. kul nu när man typ bor i soffan för att amma.
man ska undvika att bära över fem kilo. inte lätt när ens ögonsten väger nästan fem kg, bara han.

inte är jag bitter inte.

men visst är han värd det.

åsså var det det här med tid...

jag förstår inte hur man någonsin ska hinna med något mer än att sova, äta å amma.

en helt ny förståelse för hur mycket tid en liten varelse kräver växer fram.

det var värt det!

alla säger ju just det. att det är värt det. förlossningen.
det fanns många stunder jag verkligen tvivlade på just detta. trots flera försök till att övertala personalen att "stjälpa upp mig å ta ut ungen med kejsarsnitt" gjordes inga sådana ingrepp. "vi gör inte så här" fick jag till svar. ingen medkänsla, tänkte jag. så det var bara att fortsätta andas. och plågas.

i stundens hetta lovar jag att jag verkligen inte ville vara med. detta försökte jag också lite snällt, nja kanske inte så snällt men ändå, uttrycka till barnmorskan. inte heller här fick jag gehör.

ryggmärgsbedövningen kom som en gåva från Gud själv. tack! då kunde jag gå med på att leva lite till. då kunde jag gå med på att trycka ut det här barnet. men inga fler! å nej. kanske ett adoptivbarn i framtiden..

i skrivande stund är jag dock glad att de inte lyssnade. att de lät mig få uppleva mitt livs största händelse. min älskade memphis har kommit för att stanna.

idag är dagen då han var beräknad att komma till oss. jag är så glad att få hålla honom i min famn idag istället för att ligga på Ystad Sjukhus å gå igenom smärtan.

å jag kan redan säga att jag ser fram emot memphis syskons förlossning. fast det lär dröja ett tag.

mitt älskade blåbär

åsså var vi tre

vilken underbar känsla!
tack älskade memphis för hjälpen.tänk att du redan är här.
jag älskar dig.

mams

mannen min

tack för att du går genom livet med mig.
för att du inte viker av när det känns som att själva livet gör just det.
för att du försöker känna med mig även om det är helt omöjligt att göra just det.
för att du älskar mig på ditt sätt.
för att du inte blir arg när jag spiller ut glaset med dricka.
för att du är mannen för mig.

jag älskar dig å jag älskar det livet som vi har valt att skapa.
du ger mig energi.

en ny insikt

tänk att det kan klia bakom å under tånaglarna!

det du.

lite lättare

samma frustration, samma irritation, samma ilska, samma trötthet, samma obehag, samma procedur.

men lite lättare. vetskapen att hon är i stan å ligger å sover i en säng fem kilometer härifrån. det gör det hela lite lättare. men bara lite.

gråten finns fortfarande inom räckhåll.

aldrig förr har Jesu ord "varför har du övergivit mig" varit så verkliga runt påsk som nu.
jag vill inte klia en sekund längre. jag blir galen då. helt. på allvar.

nu har du väl varit fet länge nog, va?

säger man verkligen så?

nog att det är sant men ändå.

pimp up your vardag

1. drick vatten i champagneglas när du är törstig
2. dammsug i högklackat (förutom när du har foglossningar- då får du undvika både klackarna å dammsugaren)
3. duka till fest även när det bara är du själv som ska äta lunch

memorymoment så det förslår!

underbart är kort

vänner är härliga.
de får dagen att gå så fort.

dagens dag rusade iväg.

tack till er som fyllde timmarna.

alla sätt är bra utom de dåliga.

tavegyl
kylbalsam
blöta handdukar
largigan
potatismjöl
aloe vera
havandeskapsolja

allt för att stilla klådan. inte mycket till hjälp.

andas in, pusta ut

vi var som två små barn som inte riktigt kunde hålla oss för skratt. jag antar att det blir annorlunda när det väl är dags.

å mannen min somnade under avslappningen. vilken start.

min vän sa till mig för ett tag sen: förvänta dig en fantastisk förlossning. jag tycker det lät så fint. så det gör jag.

men lite skraj är jag. lite lagom så där.

jag får panik

jag gör verkligen det.

dagen före julafton..

ni vet den där pirrande förväntansfulla känslan som infinner sig kvällen innan julafton, den som gör att man bara vill somna för att sedan vakna upp till en sådan mysig dag som julafton. alla mina kvällar har nu förvandlats till lillejulaftnar. det enda jag vill är att snabbt ta mig igenom natten för att möta dagen efter som går alldeles utmärkt att leva. dagarna är lite som julaftnar i sig; de är slappa å sköna, det mesta går ut på att äta och mycket tankar ägnas åt den stora klappen som snart ska komma.

julafton i all ära men så här mycket har jag aldrig hatat lillejulafton.

idag fick lillkillen sina första blöjor fast han inte riktigt är här än.
ännu en anledning att komma ut till oss.

ännu en sådan dag...

ibland har man säsonger som inte är något kul alls att gå igenom. just nu är inte en sådan. nu flyter saker å ting på. nu skiner solen. nu finns det blåbärsyoghurt i affären. nu jobbar kärleken åt sig själv. såda stunder är till för att njutas.

idag görs det genom en frukost vid elva-tiden ute på innegåden. då är livet lätt att leva. trots att det kliar.

tack!

vilken dag!

solen skiner.
varmt ute.
brillor på.
snygg mage.
brunett.
studievägledaren skickar intyg på att jag avbröt studierna 19 januari vilket betyder a-kassa.
a-kasse-kvinnan säger att det räcker att de får pappret nästa vecka.
lämnat in bröllopskort för framkallning.
go lunch med go vän.
bilbarnstol till lillkillen.
kärlek.

vilken dag!

färdig för en åktur..

idag har plutten min fått en alldeles egen bilbarnstol.

vassego!

välkommen mannen min!

jag älskar dig å är så glad över att få gå genom livet med dig!

din!

mitt hjärta nästan stannade...

två bälten runt magen, det ena skulle registrera värkar å det andra ditt hjärta. hon satte en apparat på magen för att lyssna på hjärtat. i vanliga fall fyller ljuden hela rummet men nu hördes det knappt något. jag fick på studs ont i magen å trodde att jag skulle dö. tänk om du inte fanns där inne längre? jag frågade snabbt varför det inte hördes något. hon sa att det visst hördes å skruvade upp volymen en aning. sen sa hon att jag skulle trycka på en annan apparat när jag kände att du rörde dig. drama-king som du redan har bestämt dig för att vara vägrade du då att röra dig. tårarna rann nedför mina kinder å jag bad dig tyst att sparka mig. ta chansen nu för den kommer inte tillbaka, tänkte jag. men ingenting. efter en stund som kändes som en evighet kom hon tillbaka å jag berättade att jag inte kände någonting men då hade du minsann mage att göra en frivolt eller nåt för i samma stund syntes du över hela magen. men tack!

gallsyrorna å levervärdena var lite högre än vad som är normalt men fortfarande inte så onormalt att det skulle skada lilla dig. då kan jag stå ut. är det bara jag som lider är det en sak. så nu får vi bara vänta på att du ska knacka på och vilja komma ut till oss för alltid.

kom när du vill men gärna snart.