det var värt det!

alla säger ju just det. att det är värt det. förlossningen.
det fanns många stunder jag verkligen tvivlade på just detta. trots flera försök till att övertala personalen att "stjälpa upp mig å ta ut ungen med kejsarsnitt" gjordes inga sådana ingrepp. "vi gör inte så här" fick jag till svar. ingen medkänsla, tänkte jag. så det var bara att fortsätta andas. och plågas.

i stundens hetta lovar jag att jag verkligen inte ville vara med. detta försökte jag också lite snällt, nja kanske inte så snällt men ändå, uttrycka till barnmorskan. inte heller här fick jag gehör.

ryggmärgsbedövningen kom som en gåva från Gud själv. tack! då kunde jag gå med på att leva lite till. då kunde jag gå med på att trycka ut det här barnet. men inga fler! å nej. kanske ett adoptivbarn i framtiden..

i skrivande stund är jag dock glad att de inte lyssnade. att de lät mig få uppleva mitt livs största händelse. min älskade memphis har kommit för att stanna.

idag är dagen då han var beräknad att komma till oss. jag är så glad att få hålla honom i min famn idag istället för att ligga på Ystad Sjukhus å gå igenom smärtan.

å jag kan redan säga att jag ser fram emot memphis syskons förlossning. fast det lär dröja ett tag.