det nya miraklet - oro, glädje å tårar

häromveckan vaknade jag mitt i natten å hade jätteont i magen. jag blev rädd men försökte att tänka att jag faktiskt inte hade ätit riktigt bra kvällen innan.. eller dagen innan rättare sagt. middagen bestod av en paket nudlar å kvällsmaten av fil å flingor. måns var i holland så någon större matlagning kändes inte lockande. men mitt i natten kändes det väldigt lockande att ta hand om mig själv liiite bättre.

jag har haft svårt att släppa känslan och oron kring vad det skulle kunna vara. i fredags gick jag å träffade min nya barnmorska, för övrigt någon som jag förstod vad hon sa, och som var urgullig mot mig. jag berättade om min oro och sa att den nog härstammade från att några olika vänner till oss på sistone har fått missfall. men också utifrån att jag varje dag blir påmind om vad jag skulle mista. att se memphis springa omkring och klara sig själv, med ett ordförråd som visserligen enbart innefattar mamma, pappa och bajs, är nästan tortyr när man tänker att det är något sådant jag kan mista.

min barnmorska, som också heter Caroline (fast lite tråkigare då hon "enbart" har ett C i sitt namn) skrev en remiss och skickade mig till gynakut. I fredags tillbringade jag några timmar där men blev snabbt idiotförklarad och skickades hem med förklaringen "vi har ju jour här så det kommer ta massvis med timmar..." men jag fick i allafall en tid för ett vaginalt ultraljud. så imorse åkte vi dit och mina tårar började rulla i samma minut som jag satte mig på stolen bredvid läkaren. en kvinnlig, kall läkare som man undrar varför hon blev läkare... var det pengarna? det berodde iallafall inte på att hon hade något större behov av att sprida sin sympati över folk... eller så var jag helt enkelt bara inte en av dem...

Men sen såg jag... Ett hjärta (eller nej, det såg jag inte men hon visade mig å sa att det var hjärtat) men jag såg att det var något. Något som dessutom rörde sig. Hon förklarade att den sparkade. En sådan gudomlig lättnad. Tårarna slutade inte rulla men nu rann de av lättnad och glädje.

Det finns ett litet mirakel i mig. Å det ska bli så spännande att få träffa det en dag.



Min vän Assall var en stor påtryckare till att jag skulle starta en blogg för det nya miraklet. Tack för det! Jag gjorde just det : det nya miraklet. Men sen stod jag där, med tre bloggar... Min egna som jag inte har tagit hand om på ett år, Memphis som även den var längesen den fick en ny bild eller en ny text. Så efter en stunds fundering bestämde jag mig för att sammanföra min egna med det nya miraklets.. När det tittar ut i april kan det få en egen blogg.. Men tills dess är han eller hon en del av min blogg...en här sidan är för dig Assall (Tack för att du visar din glädje å kärlek precis så som du gör. Jag älskar det å jag älskar dig!)

Det var nog allt för idag. Jag mår förresten fortfarande illa men det påminner mig iallafall om att det finns nåt där inne:)