hetsen att berätta om miraklet

förra söndagen träffade jag en tjej i kyrkan.
-är du gravid? sa hon.
-ehh, ja.. vem sa det? frågade jag.
-ehh, det minns jag faktiskt inte, sa hon.
Troligt!

Så nu börjar hetsen över att berätta det för vänner som jag vill ska veta det från oss och inte från någon annan. Men det är ok. Det är ju ändå något kul att berätta:)

så om du är en av dem som jag inte har hunnit berätta det för; sorry. Inget illa menat. Jag försöker så gott det går att hinna berätta...

det nya miraklet - oro, glädje å tårar

häromveckan vaknade jag mitt i natten å hade jätteont i magen. jag blev rädd men försökte att tänka att jag faktiskt inte hade ätit riktigt bra kvällen innan.. eller dagen innan rättare sagt. middagen bestod av en paket nudlar å kvällsmaten av fil å flingor. måns var i holland så någon större matlagning kändes inte lockande. men mitt i natten kändes det väldigt lockande att ta hand om mig själv liiite bättre.

jag har haft svårt att släppa känslan och oron kring vad det skulle kunna vara. i fredags gick jag å träffade min nya barnmorska, för övrigt någon som jag förstod vad hon sa, och som var urgullig mot mig. jag berättade om min oro och sa att den nog härstammade från att några olika vänner till oss på sistone har fått missfall. men också utifrån att jag varje dag blir påmind om vad jag skulle mista. att se memphis springa omkring och klara sig själv, med ett ordförråd som visserligen enbart innefattar mamma, pappa och bajs, är nästan tortyr när man tänker att det är något sådant jag kan mista.

min barnmorska, som också heter Caroline (fast lite tråkigare då hon "enbart" har ett C i sitt namn) skrev en remiss och skickade mig till gynakut. I fredags tillbringade jag några timmar där men blev snabbt idiotförklarad och skickades hem med förklaringen "vi har ju jour här så det kommer ta massvis med timmar..." men jag fick i allafall en tid för ett vaginalt ultraljud. så imorse åkte vi dit och mina tårar började rulla i samma minut som jag satte mig på stolen bredvid läkaren. en kvinnlig, kall läkare som man undrar varför hon blev läkare... var det pengarna? det berodde iallafall inte på att hon hade något större behov av att sprida sin sympati över folk... eller så var jag helt enkelt bara inte en av dem...

Men sen såg jag... Ett hjärta (eller nej, det såg jag inte men hon visade mig å sa att det var hjärtat) men jag såg att det var något. Något som dessutom rörde sig. Hon förklarade att den sparkade. En sådan gudomlig lättnad. Tårarna slutade inte rulla men nu rann de av lättnad och glädje.

Det finns ett litet mirakel i mig. Å det ska bli så spännande att få träffa det en dag.



Min vän Assall var en stor påtryckare till att jag skulle starta en blogg för det nya miraklet. Tack för det! Jag gjorde just det : det nya miraklet. Men sen stod jag där, med tre bloggar... Min egna som jag inte har tagit hand om på ett år, Memphis som även den var längesen den fick en ny bild eller en ny text. Så efter en stunds fundering bestämde jag mig för att sammanföra min egna med det nya miraklets.. När det tittar ut i april kan det få en egen blogg.. Men tills dess är han eller hon en del av min blogg...en här sidan är för dig Assall (Tack för att du visar din glädje å kärlek precis så som du gör. Jag älskar det å jag älskar dig!)

Det var nog allt för idag. Jag mår förresten fortfarande illa men det påminner mig iallafall om att det finns nåt där inne:)

magsjuk

igår kväll var lars å emma här på middag å efter att ha tryckt i mig en stor semla känner jag att nåt inte är som det brukar. jag fick min iphone igår vilket gjorde att jag tänkte att det var på grund av att jag hade kollat för mycket på den där lilla manicken när allt rörde sig.. så jag gick å la mig. men fick gå upp ganska snart:(

det finns inte nåt som är kul med att vara sjuk. mer än en sak. å det är att få dela den här hemska upplevelsen med nån som älskar en. måns tänkte gå till jobbet för att sen komma hem om jag inte klarade det. jag behövde inte säga mycket mer än att jag inte klarar det. då stannade han hemma å tog hand om vår prins. på något sätt är det lättare att fulgråta, hur nu det kan vara positivt att visa upp det ansiktet för någon, när han står bredvid. för han älskar. å jag älskar.

det är så fint så att jag kan gå sönder. mitt i en vardaglig magsjuka.

love!

långtråkigt?

tänk att det kan vara så skönt att inte ha nåt att göra. för det innebär
att jag inte ligger efter med några jätteviktiga saker
att jag har varit produktiv
att jag kan se grejer ligga på köksgolvet utan att bli stressad
att jag har rätt att stanna upp å njuta

eller kan det oxå innebära
att jag är lite lat som inte orkar ta tag i det som bara är lite viktigt
att jag inte tänker efter tillräckligt länge på vad som behövs göras
att jag egentligen har så mycket att göra så att det blir kortslutning

i vilket fall som helst är det skönare att tänka att man är värd en stund på soffan. så nu tänker jag gå å lägga mig där å lyssna på ljudet av trafiken, eller avsaknaden av den:-)

nästan på pricken åtta månader sen..

...jag undrade om man nånsin skulle få tid över till annat än att sova, äta å amma typ.

nu behöver jag inte undra längre. tid finns det massor av. man måste bara lära sig att göra saker lite snabbare eller oxå får man välja att prioritera bort. jag gör hellre det första men blir även bättre på det andra.

idag har jag hunnit med massor. låt mig ta dig med på en fredag i det liljenlovska palatset:-)

jag vaknade kvart i sju av att måns sa "klockan är kvart i sju, han sov tills nu..". så då fick memphis välling men istället för att fortsätta sova sovmorgon som vi brukar till klockan nio så var det dags att gå upp. dags att köra emma som sov över här till jobbet. i snön. när jag släppt av henne tog jag turen förbi gustav adolfs torg å hämtade upp emmas kollega peter som även har blivit min vän å körde honom till jobbet. (man ska blessa andra när man blir blessad att låna en kär liten bil). efter det åkte vi hem å tog ut alla kläder som antingen ska hem till värnamo för att fira jul eller som ska till israel å fira nyår. det var ungefär hela min garderob. för tillfället ligger allt på byrån... förhoppningsvis går de ner i några väskor. ja, plural! sen passade jag på att städa hela huset medan lillkillen sov. å då hann jag prata både med hanna, camilla å carolina å måns. multitasking woman! under tiden sprang jag upp å ner i källaren för att tvätta 4 maskiner tvätt å klockan halv tre kom måns bröder å lämnade jens packning. strax därefter kom johanna å lämnade en annan packning, en betydligt varmare å sötare å gulligare väska: livia! vi bakade pepparkakor å satte oss i soffan å fixade en mini-picknick. sen kom ninna å karin förbi å lämnade massa goda knäckebrödsgrejer. sen var det dags för ännu mer besök så då kom charlotta å gjorde mig sällskap för kvällen. precis innan jag stack å hämtade pizzorna kom hanna förbi på ett kort besök. jag, charlotta å livia åt pizza å sen var det dags för barnen å hoppa i säng å då hade jens kommit hem igen så då degade vi allihopa framför "flickan som lekte med elden". wow vad spännande. sen var det dags att sova å utvärdera dagen.

jag ä grymt nöjd med dagen. utan att egentligen ha gjort något. men samtidigt hunnit med allt känns det som. på åtta månader har jag fått perspektiv. väldigt positivt sådant!

det här kanske var grymt ointressant att läsa men jag tänkte att det kan vara kul för mig iaf att gå tillbaka å se vad jag gjorde om dagarna som mammaledig. å idag är en sån dag jag gärna sparar på. å samlar på.

imorgon är en ny dag. eller som christer björkman skulle ha sagt.. imorgon är en annan dag.

puss där ute!

ibland väntar man bara för länge...

ni vet när man funderar på vem man ska ringa när man har en kvart över.. nej, inte den för då måste vi prata i en timma eftersom vi inte hörts på över tre månader... istället för att ringa å säga att jag hade en kvart över...

eller som att uppdatera bloggen.. nej, nu är det över ett halvår sen så nu måste jag skriva så himla mycket... istället för att bara skriva några korta rader om livet just nu..

så det gör jag nu!

livet består mycket av memphis. men vilken kille alltså. okej att jag är jättefärgad men han är en sån enkel krabat alltså. tack gode gud för en sån pojk! han sover hela nätterna utan mat nu.. (fjärde natten nu:-) jag älskar att se honom växa upp. han gör livet lite mer värt att leva.

jag önskar fortfarande att stockholm låg lite närmare skåne. det är egentligen bara andra ord att beskriva saknaden av anneliskan. det gör ont att inte finnas där just nu. hon har en stor å cool plats i hjärtat mitt.

kyrkan är oxå en cool å central del av vårt liv. det är lovely att få ha en gud som vill förse oss med så mycket. jag vill leva ett stort liv å det tror jag man behöver gud för att göra.

vänner. vad skulle vi göra utan dem? men ibland blir vi sårade å irriterade. så är det. deal with it. jag pratar till mig själv alltså:-) min måns är bättre på att deala än vad jag är. men jag vet att jag måste bli bättre på det. för min egen skull. det är väl alltid en start. att inse. eller?

ser ni, ett par korta rader blev ju riktigt många.

vi hörs om ett par timmar, dagar eller månader.. vem vet?
min slogan är som alltid: no pressure!

kärlek!

gråt. gråt. gråt.

idag var det gråt igen. inte på grund av sömn. inte på grund av stress eller press. inte först å främst på grund av det iallafall...

det är foglossningarna som har kommit tillbaka. å det på riktigt.

man ska undvika rörelser som gör ont. nähä!
man ska undvika trappor. lätt när man bor på tredje våningen utan hiss.
man ska undvika att sitta i mjuka å djupa soffor. kul nu när man typ bor i soffan för att amma.
man ska undvika att bära över fem kilo. inte lätt när ens ögonsten väger nästan fem kg, bara han.

inte är jag bitter inte.

men visst är han värd det.