färdig för en åktur..

idag har plutten min fått en alldeles egen bilbarnstol.

vassego!

välkommen mannen min!

jag älskar dig å är så glad över att få gå genom livet med dig!

din!

mitt hjärta nästan stannade...

två bälten runt magen, det ena skulle registrera värkar å det andra ditt hjärta. hon satte en apparat på magen för att lyssna på hjärtat. i vanliga fall fyller ljuden hela rummet men nu hördes det knappt något. jag fick på studs ont i magen å trodde att jag skulle dö. tänk om du inte fanns där inne längre? jag frågade snabbt varför det inte hördes något. hon sa att det visst hördes å skruvade upp volymen en aning. sen sa hon att jag skulle trycka på en annan apparat när jag kände att du rörde dig. drama-king som du redan har bestämt dig för att vara vägrade du då att röra dig. tårarna rann nedför mina kinder å jag bad dig tyst att sparka mig. ta chansen nu för den kommer inte tillbaka, tänkte jag. men ingenting. efter en stund som kändes som en evighet kom hon tillbaka å jag berättade att jag inte kände någonting men då hade du minsann mage att göra en frivolt eller nåt för i samma stund syntes du över hela magen. men tack!

gallsyrorna å levervärdena var lite högre än vad som är normalt men fortfarande inte så onormalt att det skulle skada lilla dig. då kan jag stå ut. är det bara jag som lider är det en sak. så nu får vi bara vänta på att du ska knacka på och vilja komma ut till oss för alltid.

kom när du vill men gärna snart.

nu kan du komma ut..

nu är korten tagna i allafall... vi skulle ju hinna med att fota magen innan du kom å nu är det gjort. efter många kort sjönk humöret hos lilla q å mannen fick mest bara svälja att "han inte kunde se vad som gör en fin bild".

imorgon ska vi till förlossningen för att ta gallprover.. igår blev nästan JAG idiotförklarad eftersom ingen hade tagit gallprover på mig.. men ä inte det deras ansvar å arbete? jag ska väl mest bara bära på vårt kärleksbarn? ja, just det.. det där att BARA bära på... det ä inte så kul. eller egentligen är det nog inte bärandet i sig som är jobbigt utan det faktum att lille memphis har bestämt sig för att ge sig på levern å gallan typ... vilket gör att det kliar. å inte så lite heller. när jag var liten hade min kompis en snuttefilt på nätterna å idag har jag bytt ut allt vad snuttefiltar heter till blöta handdukar. funkar sådär när det gäller att stilla klådan men det blir inte värre iallafall.. å ibland får man vara glad så länge det ä så..

jag hade gärna sett morgondagen så här:
vi tar prover vilka visar att klådan beror på gallan å levern. detta gör i sin tur att jag blir igångsatt på tisdag. oj, helt plötsligt blir det väldigt onödigt med en intensivkurs i profylaxandning om en vecka...

jag ringer gärna å avbokar den där profylaxen i så fall... bara memphis ä här hos mig.

puss å godnatt. vilket påhitt egentligen; det där med god natt. det finns inte så många sådana i min tillvaro just nu. nätter finns men särskilt goda är de inte. jag vill allra helst att det bara ska bli morgon igen så att jag får gå upp å bege mig till kvinnan som ska se till att memphis får träffa mig som brunett å inte så svart som jag är idag.

natt!

så dubbelt på nåt sätt!

tänk efter... det som är det allra bästa i livet kan oxå vara det allra mest läskiga. som att äta saltlakrits men alldeles för mycket. eller som att klia sig. det kanske kan framstå som något enbart störigt men ack va skönt det är att klia på ett myggbett. det enda som är störigt är när man råkar klia så mycket att myggbettet blir ett hål där något rött läskigt kommer ut.. men tänk då om man slapp myggbettet å bara kunde klia för den sköna känslans skull? det hade väl varit ganska nice ändå, eller? för en vecka sen hade jag kanske sagt ja på den frågan men nu vet jag så mycket mer. nu är jag så mycket klokare. nu är jag så mycket mer livserfaren. tyvärr. jag älskar min lille memphis nåt oerhört fast jag aldrig har träffat honom på tu man hand men ärligt talat alltså... jag blir faktiskt lite irriterad. det är på grund av honom jag kliar så jag gråter. åsså blir mannen min orolig å nästan irriterad å säger att vi får åka in till sjukhuset om jag ska vara sån... det ä inte alltid lätt här i livet alltså..

imorgon blir det ett samtal till min kära babymorska för att tala om att hon ska ge mig några piller å det snabbt som katten. så det så. jag äter hellre för mycket saltlakrits å mår dåligt än att gråta av klådan. lakritsen kan jag nästan kontrollera. det kan man inte säga om kliandet.

det var ju inte så svårt...

tänk att det inte var svårare att vända sig! tack älskade m att du fattade hur du skulle göra.

nu tar vi oss igenom den här sista tiden tillsammans så vi kan ta en fika om nån månad eller två...

puss på dig!

vänd dig!

ska det va så svårt att vända sig?

varje dag vänder vi ju oss tusentals gånger...när vi sover vänder vi oss för att lägga oss på andra sidan, på stan vänder vi oss om för att se den där vackra människan, när vi står i kassan på coop vänder vi oss skamset om å kollar på de som står bakom (åtminstone de gånger vi inte har tillräckligt med pengar på kontot...) å när vi cyklar vänder vi oss om vid övergångsställen....

massor av gånger vänder vi oss om, varje dag. men lilla pyret har bestämt sig för nåt annat. han ska minsann visa vem det är som bestämmer här i livet. att vända kappan efter vinden är inte hans melodi. han gör som han vill. å det får han väl... så länge han ä glad å frisk får han faktiskt gärna sova å chilla utan att vända sig.

men om mamma fick bestämma: gå nu å vänd dig, älskling!